Kent - Jag är inte rädd för mörkret
2012-05-30, 07:16:00
Kent - Jag är inte rädd för mörkret
Releasedatum: 2012-04-25
Kent har funnits i mitt liv i många år - till och från, mer eller mindre. Jag minns faktiskt inte riktigt när jag började lyssna, men jag tror att det var runt tiden då Hagnesta Hill släpptes för 13 år sedan. Just Hagnesta Hill och albumet Isola, som kom dessförinnan, fick mycket av min kärlek då, och får det fortfarande.
Sedan dessa två skivor har Kent hunnit med ett antal till. Jag är inte rädd för mörkret är deras 12:e (inklusive EP:n) och innehåller 10 låtar och 45 minuters speltid. Jag lyssnade knappt på deras förra skiva En plats i solen och hade egentligen inga planer på att lyssna på denna heller, då jag tycker att de var mycket bättre förr. Men det känns som att de, efter att ha gått ett steg tillbaka med förra skivan, gått ett litet steg framåt igen.
Öppningslåten 999, som också är deras första singel, känns riktigt stark och blir större och mäktigare ju längre in i låten man kommer. Hänsyn som avslutar skivan är mer långsam med triphopbeats, inte en typisk avslutningslåt för Kent men den är bra. (Man kan ju undra varför inte 999 ligger sist, den hade passat perfekt där.) De åtta låtarna däremellan är både bra och mindre bra. Bland de bättre räknar jag Jag ser dig, Ruta 1 och Låt dom komma.
De flesta låtarna har bra melodier som verkligen fastnar och musiken i allmänt är bra. Det som får ett minus, ett ganska stort sådant, är texterna. Vad hände med de fina texterna som kändes välarbetade och genomtänkta? Bara titeln på skivan får mig att bli tveksam. Och jag kan inte ge låtar med texter som "åh baby var har du varit, vi har redan tänt på grillen" eller "jag är grym som en grekisk gud, bara grymt mycket fulare" toppbetyg. Dessutom tycker jag att det finns en del nödrim, eller meningar som inte riktigt passar till melodin men som är där bara för att det ska rimma. Jag ser hellre att det är bra texter än att de rimmar.
I övrigt tycker jag att det är en skiva som man mycket väl kan lyssna på. Som sagt, om man tänker bort en del av texterna är det bra låtar med bra melodier. Som avslut citerar jag 999: "Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar".
Releasedatum: 2012-04-25
Kent har funnits i mitt liv i många år - till och från, mer eller mindre. Jag minns faktiskt inte riktigt när jag började lyssna, men jag tror att det var runt tiden då Hagnesta Hill släpptes för 13 år sedan. Just Hagnesta Hill och albumet Isola, som kom dessförinnan, fick mycket av min kärlek då, och får det fortfarande.
Sedan dessa två skivor har Kent hunnit med ett antal till. Jag är inte rädd för mörkret är deras 12:e (inklusive EP:n) och innehåller 10 låtar och 45 minuters speltid. Jag lyssnade knappt på deras förra skiva En plats i solen och hade egentligen inga planer på att lyssna på denna heller, då jag tycker att de var mycket bättre förr. Men det känns som att de, efter att ha gått ett steg tillbaka med förra skivan, gått ett litet steg framåt igen.
Öppningslåten 999, som också är deras första singel, känns riktigt stark och blir större och mäktigare ju längre in i låten man kommer. Hänsyn som avslutar skivan är mer långsam med triphopbeats, inte en typisk avslutningslåt för Kent men den är bra. (Man kan ju undra varför inte 999 ligger sist, den hade passat perfekt där.) De åtta låtarna däremellan är både bra och mindre bra. Bland de bättre räknar jag Jag ser dig, Ruta 1 och Låt dom komma.
De flesta låtarna har bra melodier som verkligen fastnar och musiken i allmänt är bra. Det som får ett minus, ett ganska stort sådant, är texterna. Vad hände med de fina texterna som kändes välarbetade och genomtänkta? Bara titeln på skivan får mig att bli tveksam. Och jag kan inte ge låtar med texter som "åh baby var har du varit, vi har redan tänt på grillen" eller "jag är grym som en grekisk gud, bara grymt mycket fulare" toppbetyg. Dessutom tycker jag att det finns en del nödrim, eller meningar som inte riktigt passar till melodin men som är där bara för att det ska rimma. Jag ser hellre att det är bra texter än att de rimmar.
I övrigt tycker jag att det är en skiva som man mycket väl kan lyssna på. Som sagt, om man tänker bort en del av texterna är det bra låtar med bra melodier. Som avslut citerar jag 999: "Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar".
Trackback
