I tisdags den 12 november var Frida och jag på Konserthuset här i Kristianstad för att se Emil Jensen på hans turné I det nya landet. Det var fjärde gången jag såg honom så man visste ju ungefär hur det skulle vara, men han är alltid bra. 

 

Föreställningen var indelad i två akter och en akt varade i ungefär en timme. Totalt blev det 14 låtar och mycket mellansnack. Det är när han pratar som man gång på gång inser hur galet skicklig denna kille är! 

 

Bästa låt för kvällen var Växlande molnighet, men den är alltid min absoluta favorit. Synd var att det inte var det "vanliga" bandet bara, saknade fiolen och cellon speciellt. Stråk ligger mig ju varmt om hjärtat. 

 

Efteråt blev det lite snack, signering och kram, trevligt! Tyvärr blev det inga jättebra bilder då vi satt rätt långt ifrån, men dock! 

 

 

Dig vill jag ha

Radioaktivitet

Hur lyckliga kan vi bli

Lite väl John & Yoko

Till och med dom

Inte vackrast i världen

Gå i fängelse

Fått nåt i ögat

Växlande molnighet

Växten

Hör dåligt fattar trögt

Vi

 

Stressa inte, oroa dig inte

Så får du mig ändå 

 

I lördags den 9 november var jag, Sofia, Christoffer och Hans och såg Chelsea Wolfe på KB18 Kødboderne i Köpenhamn. I höst turnerar hon tillsammans med bandet Russian Circles.

 

 

Feral love

We hit a wall

Mer

Tracks (tall bodies)

Reins

House of metal

Sick

Kings

Moses

Pale on pale

 

Lone

Echo

 

 

Ännu en fin helg! I går var jag i Köpenhamn igen för konsert med Sofia, Christoffer och Hans. Gick först en liten sväng på stan, sedan blev det italiensk pizza på Mother. Det var så blåsigt och kallt (tycker alltid att det är kallt i Köpenhamn) så det var riktigt skönt att komma in i värmen och pizzan var så god!

 

Vid 20.00 kom vi till KB18 där det blev spelning med Chelsea Wolfe och Russian Circles. (Mer om konserten kommer i ett eget inlägg sen.)

 

När vi sedan skulle ta tåget hem sa de att Skånetrafiken hade haft fel info på deras sida, vilket innebar att tåget endast gick till Kastrup. Därifrån gick det bussar över bron, men det var ju helt uteslutet att vi skulle hinna med något tåg till Kristianstad. Det fick bli buss från Malmö vid 02.00 och vi var hemma vid 04.00. 

 

I dag har man varit lite seg, men det har varit en mysig dag i alla fall med finbesök och allt. Hög tid att sova nu, god natt mina kära läsare! :) 

 

I lördags, den 2 november, såg Emilia och jag The National på Forum i Köpenhamn. 

 

Vi kom dit ungefär en halvtimme efter att dörrarna hade öppnats. Förra gången när vi såg dem på KB-hallen var där inte så mycket folk och vi kunde ta plats längst fram vid scenen, men här var det hur mycket folk som helst - närmare 10 000 människor! Vi fick nöja oss med att stå i mitten fast lite längre bak.

 

Klockan 20.00 började förbandet, This is the kit, som var ett engelskt folkrockband. Det måste ha varit det tråkigaste och mest sövande förband jag varit med om. Verkligen antipepp! 

 

Efter en lång väntan (kändes det som i alla fall), klockan 21.10, började det bli intressant! Under ett par låtar (vet inte vad det var för några) fick man se bandet backstage på en stor skärm. Och sedan när de försvann från skärmen kom de ut på scenen och öppnade upp med första låten från senaste skivan, I should live in salt.

 

Det kändes som en ganska lugn början på konserten med låtar från de två senaste albumen. Sorrow är ju alltid fantastiskt vacker, men jag kände att lyftet kom med Afraid of everyone. Några andra favoriter var Squalor Victoria, Brainy, Graceless och About today. 

 

Efter tjugo låtar gick bandet av scenen men blev inklappade igen och körde Humiliation från senaste skivan - en av låtarna jag hade hoppats mest på, och den var grym! Under nästa låt, Mr. November, började sångaren promenera runt ute bland publiken. Emilia och jag ångrade att vi hade ställt oss i mitten och inte lite åt sidan där han gick ut, men helt plötsligt kom han bara gående rakt mot oss och vi var som småtjejer som fick röra vid vår idol. ;) 

 

Avslutet var likadant som när vi såg dem för tre år sedan med allsång till Vanderlyle crybaby geeks. Det kändes som att de hade kunnat förnya det lite, men allt som allt var det en fin konsert på två timmar och tjugofyra låtar. Jag fick höra de två låtar som jag hade önskat mest - Pink rabbits och Humiliation. En fullträff hade ju varit om de spelade Ada och Available också, men det hade jag inte riktigt förväntat mig. 

 

Underbart! Och vi har redan bestämt att vi ska gå på nästa konsert med The National som hålls här i närheten! 

 

 

I should live in salt

Don't swallow the cap

Sorrow

Bloodbuzz Ohio

Demons

Sea of love

Afraid of everyone

Conversation 16

Squalor Victoria

I need my girl

This is the last time

Brainy

Abel

Apartment story

Slow show

Pink rabbits

Graceless

England

About today

Fake empire

 

Humiliation

Mr. November

Terrible love

Vanderlyle crybaby geeks

 

 

För ganska exakt tre år sedan var Emilia och jag i Köpenhamn och såg The National. I kväll gör vi om det! ♥